2016 recap edition and my hopes for 2017

År 2016 var ett väldigt omtumlande år för mig, minst sagt. På ett vis var det verkligen inte mitt år, fyllt av psykisk ohälsa och lidande. Samtidigt blev det på ett annat vis faktiskt ändå ett bra år för mig, fyllt med nya insikter, hopp om framtiden och flertalet utomlandsresor. I detta inlägg tänkte jag sammanfatta vad år 2016 innebar för mig och dela med mig av mina upp- och nedgångar samt mina bästa och mest minnesvärda stunder. 

// The year of 2016 was a very tough and challenging year for me, to say the least. In one way it certainly wasn't my year, filled with mental ill-healt and psycical suffering. But in aother way 2016 actually became quite a good year for me, filled with new experiences and a lot of travels abroad. In this article I'm sharing my ups and downs from 2016, my best moments and highlights. 

Januari:

2016 startade inte på bästa möjliga vis för mig. Redan i december 2015 hade jag drabbats av en plötslig och oförutsedd svår depression och mitt psykiska o-välmående (är det ens ett ord? Ni förstår säkert vad jag menar) fortsatte långt in på det nya året. Sömnlösa nätter, svåra mardrömmar,  ångest, panikattacker, uppfattningen att jag var värdelös och inte dög till något alls. Ständig orkeslöshet och trötthet, jag bröt ihop nästintill varje dag och grät. Jag var stressad över allt hela tiden och i allt jag gjorde, eller inte gjorde. Jag kunde inte komma upp om mornarna och när jag väl gjorde det hade jag svårt att komma ut och göra något alls. Jag såg ingen poäng med något. Livet var oerhört svårt och jag brottades med allt och alla. Samtidigt försökte jag förneka att jag mådde dåligt och låtsades leva på som vanligt, något som pågick långt in på det nya året, ungefär till juni någon gång skulle jag säga. Vi kommer till den biten senare. 

January: 

2016 didn't start in the best possible way for me. Already in the middle of december 2015 I suffered an unforscene and bad depression and that depression followed my in to the new year and lasted almost the whole first quarter of 2016. Sleepless nights, horrible dreams, anxiety, panic attacks, the perception that I was truly worthless and good for nothing. Constant sleepdeprivasion and feeling exhausted, couldn't get out of bed or out of the apartment. I had almost daily breakdowns and crying, sometimes hysterically. I felt stressed out all the time, over everything I did, have to do or didn't do and the things I wanted to do but didn't because I was to exhausted to be able to do them. Life was increadibly tough and I struggled with myself. 

At the same time I lived in denial - I was not depressed! In periods I tried to go on as usual and pretend everything was just fine. This behaviour went on for a long, long time, to mid-june I would say. We'll get to that point later on in this article.

Februari och mars:

I februari skedde något som var starten till att jag började fundera över mig själv, mina tankar och hur jag kunde förändras som person till det bättre. Under mars började detta tankesätt långsamt växa på ett djupare plan och då började jag även fundera på hur jag rent praktiskt skulle kunna ta tag i mig själv och ge mig själv en nystart. 

Den 25:e februari gav jag mig iväg på mitt (hittills) livs resa tillsammans med Pontus: till Australien! I drygt tre veckor reste vi runt i sydöstra Australien, upplevde Sydney, The Central Coast och Blue Mountains. Min dröm sedan barnsben, då jag första gången var i Australien som fem-åring, har alltid varit att kunna återvända till Australien. På något vis känns det som mitt andra hemland. 

Vi bodde bland annat hos familjevänner på centralkusten och inte mindre än på sex stycken olika hotell. Spenderade tid tillsammans med familjen i Sydney, då mammas kusiner bor där. Det var en helt otrolig resa! Jag älskade varje sekund av den men samtidigt började jag bli mer och mer medveten om min bristande energi och trötthet. Vi gjorde ju en hel del grejer varje dag även om tempot inte var jätte högt, så om kvällarna efter middagen var jag totalt utmattad och fick gå och lägga mig. I och med detta hann vi aldrig uppleva utelivet i Sydney - inga bar- eller nattklubbsbesök. 

Om ni vill läsa fler inlägg och se flera bilder från Australien-resan så hittar ni massa inlägg under kategorin "Travel" i kolumnen till vänster här på bloggen (eller klicka er in på år 2016 och välj månaderna februari och mars ur arkivet). 

February and march: 

During this time something happened that was of huge importance to me and my wellbeing and it made me starting to reevaluate my view on things in life, what possibilities I might have and how I could start to change myself in order to change my life. 

On the 25th of February I got on a plane with the love of my life, Pontus, ready to go on the adventure and travel of my lifetime - to Australia! Ever since childhood I had the dream of returning to The Land Downunder, where I spent some time with my mum and sisters back in 1996 as a five-year-old, visiting my mum's uncle and mum's cousins in Sydney. 

For a little over three weeks me and Pontus travelled around the southeast of Australia, staying mostly in Sydney where my mum's cousins still live and spending time with them. I also travelled up along the Central Coast to Ettalong Beach, staying at some family friends place in their wonderful, beautiful house close to the beaches. 

We also visited The Blue Mountains and got the opportunity to marvel over the beauty and mystery of it's green-blueish forest, trails and mountains - both on foot and from the horseback! It was truly an increadible journey! While I loved and enjoyed every single second of it I became more and more aware of my lack of energy. We did so many things during daytime so come evening, I was completely exhausted and drained of energy and just had to go to bed and sleep. Hence, we did not get to experience the night life of Sydney - no bar nor club visits. 

If you wish to read more about my journey in Australia and see more photos you can do so by choosing the category "Travel" from the left-hand bar or simply choose the year 2016 and months February and March from the archieve. 

April och maj: 

Väl hemkommen från Australien fortsatte jag samtal hos först KBT-terapeut och sedan hos psykolog. Mycket tid gick i övrigt till att vila upp mig och ta det lugnt, sakta men säkert började jag inse att jag inte var misslyckad eller värdelös och att det kanske fanns lite ljus i slutet av tunneln trots allt, även om den där tunneln kändes oändligt lång. 

Övrig tid när jag inte låg hemma på soffan och vilade så umgicks jag en hel del med min mamma och en del med vänner. Vi fikade en hel del och mitt intresse för att fotografera och att styla outfits och lägga upp bilderna här på bloggen och min instagram växte. Dessutom gick jag med min mamma på hennes hedersbelöning i Stadshuset där det vankades middag och firande i Nobelfeststil!

I slutet på maj fyllde jag dessutom år och anordnade ett litet familjekalas hemma hos mig och Pontus samt gick på Teatergrillen med mina vänner för att fira.

April and May: 

Back home after the journey to Australia I continued my sessions with a therapist and then with a psykologist. Most of the time was spent on the sofa at home, resting and regaining my energy. Slowly I began to see, that maybe I was not a failure and worthless and that there might be some light at the end of the tunnel. Even so, that tunnel seemed to run forever! 

I spent time in the company of my mum and some with my closest friends. My interest in photographing grew and I started to shoot my outfits and post the pics on my instagram as well as on my blog. 

Me and mum went to my mum's Celebration of Honor for long committed service to the state, which was held in the City Hall in Stockholm. It was quite a feast!

At the end of May it was my birthday and I threw together a little party celebration for my family at my home. Together with my friends we all went out for dinner at Teatergrillen to celebrate my birthday.

Juni:

Min psykiska ohälsa fortsatte och jag blev remitterad till en psykisk klinik för vidare utredning. Tillslut fick jag äntligen en diagnos: utmattningssyndrom. Jag hade gått in i väggen, var utbränd, utmattad. Det kändes oerhört skönt att äntligen få ett namn på tillståndet, på den sjukdom som drabbat mig. Nu när jag visste vad det var jag led av blev det enklare att förstå varför jag mådde som jag gjorde, vilket också gjorde det enklare att lägga fram en plan för behandling. Ni kan läsa mer om mina upplevelser och psykiska ohälsa under inlägget "What you don't see or read about on my blog" som ligger som en Featured Post i kolumnen här till vänster. 

Sedan var det dags för midsommar och firande. Jag längtade mest bort från Stockholm och livet här och hade ingen lust alls att festa och dricka en massa alkohol. Istället spenderade jag och Pontus midsommarhelgen tillsammans med Pontus föräldrar på Gotland, där dom har ett hus inne i Visby. 

June: 

My mental ill-health continued and I was refered to a psychic treatment centre for further evaluation. There I finally got a proper diagnosis: burnt-out syndrome. It felt so good to have a name for the condition, or disease, I was experiencing. It also made it more clear to my why I felt as bad as I did and why I could not function normal in my everyday life. Furthermore, now it was easier to create some kind of action plan as of how to get me back to real life and to get me healty again. 

June also means the celebration of Midsummer here in Sweden, or the summer solstice celebration. I was in no mood for partying or drinking alkohol and play games, so instead me and Pontus went over to Gotland to celebrate the Midsummer weekend with Pontus parents. They have a property with two houses in the town of Visby. 

Juli:

Något av en sorgens månad, i alla fall första halvan. Vi fick säga farväl för evigt till vår älskade familjehund, Olle 13 år, som fick sin sista vila. Världens bästa hund, jag saknar honom än och tänker väldigt ofta på Olle <3 

Det var semestertider och jag och Pontus åkte tillbaka till Visby för att spendera en vecka där. Den veckan var fylld med utflykter med massa bad och massa gott att äta! 

July: 

Somewhat of a month of grieve, at least the first part of the month. We had to say forever farwell to our beloved family dog, a dear family member, Olle, 13 years old. He was the best dog ever and I think of him often and still miss him a lot <3 

It was vacation times and me an Pontus once again took the ferry from Stockholm over to Gotland and Visby and spent a week in the house in Visby. It was a week filled with excursions and lot of swimming and eating! 

Augusti: 

I födelsedagspresent fick Pontus av mig en resa till Pula i Kroatien och nu var det dags att sätta sig på flyget igen! 

Det blev en vecka fylld med flera olika utflykter, bland annat upp i bergen i Istrien för att utforska småbyar och besöka Istriens största tryffelproducent. Den största utflykten blev ändå den vi gjorde tvärs över Adriatiska havet och till Italien och staden Venedig! Vi åkte färja över från Kroatien och bodde över en natt i Venedig innan vi tog färjan tillbaka igen till Pula i Kroatien. Vill du läsa mer om Pula i Kroatien och vår resa dit och/eller Venedig? Jag gjorde faktiskt två reseguider till dessa resmål. Du hittar dom under kategori "Travel" i kolumnen till vänster, eller genom att klicka fram år 2016 och välja månad augusti ur arkivet här på bloggen. 

August: 

For his birthday I gave Pontus a travel to Croatia and the city of Pula, located in the northern parts of Croatia, called Istria. Now it was time to get our pretty butts on the aeroplane to fly down! 

It was a week spent on the beach and doing some excursions. For example, we travelled up in to the mountain area in Istria to experience several little mountain villages and visit Istria's largest truffel producer. 

The biggest and most rememberable excursion we did while in Croatia was the one across the Adriatic Sea to Italy and the city of Venice! We spent one night at a hotel in the heart of Venice, went exploring the romantic city, shopping, eating nice food and riding the gondola. Want to read more about Pula, Croatia and/or Venice, Italy? I actually made two travel guides about these cities, you'll find them under the category "Travel" or by choosing the year 2016 and month of August from the archieve here on the blog. 

September: 

Enter Roffe! Min mamma bestämde sig för att skaffa en ny hund och i mitten på september åkte vi tillsammans för att hämta hem hennes nya lilla valp - Roffe! Den lilla krabaten växte snabbt på mig och det var kärlek redan vid första ögonkastet. Sedan dess har Roffe fått bo deltid hos mig och Pontus och Roffe har blivit mer som en familjehund snarare än bara mammas hund. Jag har tagit ganska mycket tid till att träna honom olika kommandon och gå på långa promenader. Roffe har även visat sig vara till stor hjälp i min process mot att bli frisk. Han skänker glädje även på mina jobbigaste, svåraste dagar och han får mig att komma ut när jag annars bara skulle sitta inne och inte göra något. När man har någon annan som är beroende av att man tar hand om den och ger den kärlek får tillvaron liksom en annan mening. 

September: 

Enter Roffe! My mum decided she wanted to get a new dog and at mid september we went together to bring home her new puppy - Roffe. It was love at first sight for me and he quickly grew on me. Since then, Roffe has been living part-time with me and Pontus and I've taken a great part in training him and taking him for long walks. Roffe also proved to be a great tool towards my recovery: he always brings me joy and puts a smile on my face even on my worst days, thanks to him I get out more since he has to go out, even on days I would otherwise spend laying on the couch exhausted. And when you have someone that is dependent on you for care and love your life takes on another meaning. 

October och november: 

Mitt välmående stod ganska stilla under denna period. Jag vet inte hur mycket ni vet om just utmattningssyndrom, men det är en jäkla lång väg tillbaka och det tar sådan fruktansvärt lång tid att återhämta sig och börja fungera normalt igen. Det är från dag till dag som man mår bättre eller sämre, är mer eller mindre utmattad och orkeslös och känner sig mer eller mindre glad. Ibland kan det svänga från förmiddag till eftermiddag, ja, till och med från timme till timme. En plötslig våg av trötthet och utmattning kan plötsligt skölja över mig, så pass att jag hastigt måste lägga mig ner då det känns som att jag ska svimma annars, och sedan vila för resten av dagen. 

Tillsammans med en läkare på min vårdcentral försökte vi få mig remitterad till en annan klinik som är specialiserade på utmattningssyndrom. Denna läkare är dessvärre inge bra. Det är långt ifrån alltid som man har tur inom vården och blir bemött på ett värdigt sätt. Denna läkare fick mig nästan självmordsbenägen och fick mig nästan att tro att det inte fanns någon lösning på mitt problem och att jag inte skulle få någon mer hjälp med min sjukdom, överhuvudtaget. 

Efter kontakt med en annan läkare jag varit hos tidigare fick jag ny, bättre hjälp och kontakt med psykiatrin. 

October and november: 

I still struggled to get better from my burntout syndrome and I was in a phase where I felt nothing could get me better. With help from a doctor I applied to another clinic, specialized within the field of burntout syndrome. Unfortunately, not all doctors are good and it's not always you get the right kind of help you need. This doctor was really bad, she laid it out for me as if there was no further help to get and nothing more to do, no hope for me to get better, which in turn had me break down and almost feel suicidal. 

Luckily, I got in contact with another doctor. She had helped me earlier in my stage of depression and now she helped me get help within the psychiatry. 

December: 

Jul och nyårsfirande! Det var dags för det årliga "julbordet" med pappa och hans tjej, en av höjdpunkterna i december. Vi har nämligen infört traditionen att ses allihopa och äta brasilianskt på Stockholms enda brasilianska restaurang, Boteco da Silvania. 

Julfirandet delades upp så att jag och Pontus kunde spendera julafton med hans familj och juldagen med min familj. Familj är, som jag tidigare skrivit, något som är otroligt viktigt för mig och jag älskar att spendera tid tillsammans med hela min familj.

December:

The month of Christmas and holiday spirit and celebrations! 

It was time for the annual eating of Christmas food, something we in Sweden call "julbord" (directly translated it means "Christmas table"), where you fill up tables with typical Christmas food and delicasies. Together with my dad and his fianceé and her children, my own little sister and Pontus, we have made the tradition to go out to eat a very untraditional Christmas table. Instead of typical Swedish Christmas food, we go for Brazilian tapas, at the only Brazilian restaurant located in Stockholm, Boteco da Silvania. 

Christmas celebrations was split up in to two days of celebrating: Christmas Eve with Pontus's family and Christmas Day with my family. Family means everything to me and I love spending time together with my large family. 

Planer för framtiden och hur mår jag nu? 

Jag känner mig hoppfull inför år 2017! Ännu är jag fortsatt sjukskriven. Senare nu under januari påbörjar jag ett långvarit behandlingsprogram på en klinik som är specialiserade på just utmattningssyndrom och stressproblematik. Programmet löper under ca. tre månader på 25% och tillsammans med läkare, psykolog, fysioterapeut och arbetsterapeut ska jag få ta del av verktyg, föreläsningar, övningar och genomgå samtal för att rehabilitera mig så jag ska orka komma tillbaka till verkliga livet och återgå i arbete. Det känns otroligt skönt att jag fått en plats i detta program och kommer att få nästan daglig uppföljning och hjälp! 

Vi får se vad våren, sommaren och hösten för med sig, kanske bestämmer jag mig för att börja plugga igen till hösten om det känns rätt. I annat fall hoppas jag kunna vara tillbaka i arbete och göra något jag trivs med men som är mindre stressigt och krävande. 

I juli flyger jag iväg med delar av min familj och Pontus, ner till Asien och två veckors semester och resande runt om i Kambodja. Det är något som jag verkligen ser fram emot! I övrigt hoppas jag kunna resa iväg någon mer stans under året, kanske en weekend till exempelvis Paris drömmer jag om. 

Först och främst är ju målet nu att bli återställd och att hitta en väg att orka med livet och dess utmaningar på ett hållbart vis. Jag tar det lite som det kommer och försöker att inte planera in för mycket utan ser helt enkelt vart det oförutsedda för mig på för vägar. 

What plans for the future do I have and how am I doing right now?

I'm feeling rather positiv and hopeful about 2017! Later on in January I'll begin a rehabilitation program that runs over three months time, at a clinic specialized in burntout syndrome and stress management. I felt a huge relief when I was granted a position in this program and I will get help almost on a daily basis from doctors, psycologists, fysioterapheuts and other people to learn how to handle and get well from my burntout syndrome. The goal is to help giving me the tools I need to be rehabilitated and able to get back to real life, working properly, and to get back to work. 

Maybe I decid on going back to school and continue studdying on a higher level such as college, or maybe I just get back to work but working with something less stressful. Who knows - I try to take it as it comes at me, not planning everything, just go with the flow (since trying to plan everything and always be in control didn't work out so great for me before...). 

In July I fly down to Asia with parts of my family and with Pontus to spend two weeks travelling in and around Cambodia, something I look forward to with great interest! Other than that I hope to be able to do another trip somewhere during this year - maybe to Paris, since I never been there. Let's see what the future holds in stock for me!