fredag 23 oktober 2015

Det som har hänt är fruktansvärt

Jag brukar inte skriva om sådant här på min blogg i normala fall. Vanligtvis brukar jag försöka hålla en lättsam ton, underhållande, neutralt. Jag vill inte blanda in personliga åsikter om viktiga, betydande saker eller dra in politik. Men det som hände igår på skolan Kronan i Trollhättan och det som diskuteras i media, som får mina tankar att snurra och känslor att svalla, är så fruktansvärt att jag inte kan släppa det. 

Två oskyldiga människor vars liv togs ifrån dem. En ett elvaårigt barn, med verkligen hela livet framför sig. Dessa två människor berövades från sina familjer, sina anhöriga, sina vänner och som om inte det var nog skedde detta med ett avskyvärt tillvägagångssätt.

"Han måste varit psykiskt sjuk", diskuterar media. Om det nu är så vet vi inte, kommer aldrig veta. Men det är inte heller poängen. 

Det känns som att media försöker måla upp en bild av gärningsmannen som en deprimerad, ensam individ som kände sig sviken av samhället. Det är det säkerligen många andra människor som också är/gör men inte går dessa människor och utför sådana här avskyvärda dåd, mördar barn och oskyldiga människor på detta vis. 

Jag kan inte sympatisera med denna människa, och förstår inte heller andra människor som gör det. Det han gjorde var oförlåtligt. 

Att nyheterna sedan, i sin rapportering om dådet igår, gör ett inslag om att skolan haft problem med bland annat "studiero" - det har ingenting med dådet att göra. Varför ska man ens göra en sådan rapportering, i samma inslag? Hade nyheterna och media velat göra ett enskilt inslag om eventuella problem i skolorna överlag, orelaterat till detta dåd, then fine. Men i det här fallet framstår det istället som att media försöker avleda uppmärksamheten från det avskyvärda som hände och från gärningsmannen. Nästan som att man vill rättfärdiga något, att det hände just denna skola? Om skolan hade vissa problem är det helt irrelevant i denna rapportering. Det är en skymf mot offren, att ens ta upp det på det viset. 

Detta dåd utfördes av en vit man. I en skola där merparten av eleverna har invandrarbakgrund.

Ovan säger sig självt. 

Varför ska man dalta med denna gärningsman. Det finns inget som rättfärdigar det han gjorde, så sluta hitta på ursäkter för gärningsmannen.

Det är som att media vill försöka hålla kvar samhället i tron om att rasism inte är så verkligt och närvarande som rasismen faktiskt är. Eller är det samhället självt som försöker göra detta? Det känns så konstigt att allt bara fortgår som vanligt i vardagen, ännu underligare måste det ju kännas för de behöriga till offren. Men världen måste väl fortsätta snurra, trots det som hände igår och det som pågått alltför länge i samhället utan tillräckliga reaktioner och diskussioner. 

Samtidigt rapporteras det veckoligen - ja, nästan dagligen känns det som den senaste veckan - om asylboenden för flyktingar som bränns ner. Som om de människor som kommit hit till Sverige som flyktingar inte redan gått igenom nog. Nu vill man grusa deras hopp och förhoppningar om ett liv i Sverige också. 

Det gör mig fruktansvärt, fruktansvärt arg och besviken på mina medmänniskor. 

För vi är väl fortfarande medmänniskor - och inte mot människor?  

söndag 18 oktober 2015

Älska inredning!

Hej och trevlig söndag på er! 

Jag är så exalterad, för igår var jag och hämtade upp vår (min och Pontus) labyrinthylla som vi beställt från Bruka Design! Vi har väntat i två veckor, då butiken måste specialbeställa hyllorna i förväg för att kunna garantera att man som kund får en hylla - de är så populära! 

Nu sitter den så fint på väggen över soffan hemma och jag är supernöjd! Vi valde den i vitt stål, 80x80 centimeter. 



Jag har suktat efter denna hylla i över ett halvår, så ni kan tänka er hur lycklig jag är över att den nu sitter hemma hos oss! Pontus köpte med sig vita liljor hem också, som pryder hyllan så underbart fint! 



Imorse, innan jag skulle till jobbet, tände jag ljusen i hyllan och vänskapsknuten på soffbordet och satt och njöt av frukosten i stearinljusens sken - ni fattar hur svårt det var att lämna detta mysiga "kryp in" va? 



Vi passade även på att, igår, hänga upp den vackra mässingsrosetten från Svenskt Tenn som jag fick av Pontus föräldrar i födelsedagspresent i våras. Den har hittills legat på marmorfatet på soffbordet. Känns så skönt att den nu intagit sin rätta plats - och så passar den så perfekt på väggen brevid hyllan, med min älsklingsväska hängandes på sig! 


Förra helgen var Pontus föräldrar över hemma hos oss och hjälpte till att sätta upp en annan hylla över sängen: 


Vi bjöd på gofika från Gateu, som jag köpt med mig från stan. Har typ aldrig ätit något från Gateu tidigare, men oj vilka goda bullar de hade! Mums! Köpte även med mig små bakverk och chokladbiskvier och chokladbollar: 



Sedan passade jag på att sätta upp två små lampor i fönstret. Det blir sådan himla mysbelysning hemma nu, med dessa små lampor och alla tända ljus - underbart! 


lördag 3 oktober 2015

Besök på Fotografiska

Idag har jag varit med Pontus på Fotografiska museet och tittat på deras nya utställning "Up close" av Martin Schoeller. Det var verkligen fantastiska närbilder på kända som okända människor, både porträtt på närhåll och på avstånd. Bilderna var verkligen högupplösta (har fotat av med min egen iPhone, så mina bilder nedan gör inte riktigt de verkliga porträtten rättvisa), man kunde se varje skavank på motivet på bilden, otroligt vackert! 















I utställningen fanns även två miniutställningar, den ena vid namn "Female Bodybuilders" och den andra vid namn "Twins": 






"Up close" är verkligen en fascinerande utställning som berörde mig med dess skönhet. Ibland ligger ju skönhet även i det som lätt kan uppfattas som annat än skönhet, kanske rent av fult. Men för mig råder det inga tvivel om att bilderna i denna utställning är otroligt vackra. Kanske beror det på att man kommer så nära inpå personen på bilden, den förmedlar en känsla. 

Vill ni se mer bilder får ni gå till Fotografiska för utställningen - ett besök jag verkligen rekommenderar! 

I övrigt låter jag bilderna ovan och nedan tala för sig själva (nedan från andra utställningar, som med sin skönhet eller på annat vis berört mig).