Scroll down for a version in English
Mina tankar kring vad som pågår i världen just nu
Till att börja med vill jag klargöra att detta enbart är en text om mina tankar kring det som sker i världen just nu till följ av Covid -19 pandemin och hur jag hanterar livet just nu. Mina tankar och åsikter som återges är de jag har i skrivandets stund och de kan givetvis komma att förändras längre fram, särskilt utifrån hur läget fortskrider.
Hur mår ni i dessa ovissa tider - är ni friska, oroade, stressade, har ångest? Jag hoppas att ni alla mår så bra som ni kan!
Själv mår jag bra, jag jobbar fortfarande på mitt kontor måndag-fredag. Mitt arbete gör att jag inte riktigt kan arbeta hemifrån men faktum är att jag är otroligt glad över att jag har ett jobb och att jag även kan få ta mig till min arbetsplats varje dag. Det känns som att varje social interaktion man får dessa dagar är berikande och främjar välmåendet.
I torsdags började jag att cykla till jobbet istället för att åka kollektivt. Förvisso brukar jag börja cykla någon gång i april men hade tänkt vänta lite till, men efter att Folkhälsomyndigheten gick ut med sin vädjan om att man ska använda andra färdsätt än de kollektiva om man kan så kände jag att jag kan försöka bidra med vad jag har möjlighet med och alltså cykla istället.
Annars försöker jag leva på så nära på normalt som det går: förra helgen var jag in en sväng till stan och shoppade lite, tog en fika med bästa vännen på ett kafé. Jag går inte ut om jag känner mig dålig på något sätt, ser till att hålla avstånd till andra människor och när jag exempelvis går på stan bär jag med mig handsprit eftersom det kan vara svårt att hitta någonstans att akut tvätta händerna på. Tar jag i något som kan innehålla smittan vill jag inte riskera att sedan ta i något annat så smittan ev hamnar där också.
För mig och mitt välmående är det viktigt att inte isolera mig hemma. Det kommer jag inte att göra förrän myndigheterna i vårt avlånga land beordrar oss invånare om riktig karantän. Att isolera mig innan dess skulle betydligt försämra mitt psykiska välmående. Samtidigt är jag inte särskilt rädd för att få själva smittan Covid-19, vilket jag vet att många är. Är man det, tycker jag man gör helt rätt i att hålla sig hemma för att skydda sig eller kanske skydda någon nära och kär. Och att man håller sig hemma med anledningen av att man vill underlätta för sjukvården är en fin handling.
Jag tillhör riskgruppen för smittan. Varför är jag inte rädd och håller mig då inte hemma? kanske ni undrar. Jag tillhör riskgruppen för i princip alla virus och bakterieinfektioner. Jag har spenderat mycket tid i mitt liv åt att vara rädd, åt att oroa mig, åt att ta ut saker i förskott och det har bara orsakat mig psykiskt lidande. Däremot har jag aldrig åkt på någon av de virussjukdomar som cirkulerat. Inte för att jag säger att det inte skulle kunna ske denna gång.
Det jag oroar mig över är hur hela denna situation ska komma att utveckla sig överallt i världen. Överallt stängs gränser, folks frihet att röra sig fritt ute inskränks och man inför utegångsförbud. Jag säger inte att Sverige agerar rätt i att inte göra likadant och jag menar inte heller att det är fel beslut som man fattat i andra länder. Varje land måste få hantera denna kris på ett lämpligt sätt utifrån sin befolkning, så länge man inte går till extrema åtgärder. Exempelvis har Filippinernas ledare uttalat sig att militär och polis ska skjuta för att död om människor bryter mot utegångsförbudet i Filippinerna; i andra länder är det belagt med dödsstraff att ens prata om Corona då landets ledare menar på att smittan inte finns. På ytterligare andra håll i världen förekommer angiveri av människor som går ut trots utegångsförbud, med fängelse som påföljd. Hur är det att se till befolkningens bästa, om man faktiskt genomför det man hotar med? Om man ersätter ett ont (coronasmittan) med ett annat (att skjuta ihjäl folk). Samtidigt måste ju folk få bege sig ut för att exempelvis införskaffa mat eller arbeta för att kunna försörja sig. Alla hemlösa som inte har någonstans att ta vägen i länder där det införs utegångsförbud - vart ska dessa individer ta vägen, vem tar ansvar för dom och bryr sig om dom när inte staten gör det?
Det är ett tufft beslut - vilka ska få lida i slutänden? Hur man än vrider och vänder på det kommer olika typer av människogrupper att drabbas på ett eller annat sätt. Frågan är bara hur länge exempelvis Europas befolkning orkar med att sitta instängda i karantän och ha sin frihet inskränkt.
Jag oroar mig för jobben och för ekonomin. Inte så mycket för mitt eget jobb utan för alla arbetsplatser där man tvingas avskeda anställda, permittera sina anställda eller företag som går i konkurs i krisen. Vad ska alla dessa människor ta sig till, hur oviss blir inte deras framtid och överlevnad? I Sverige har vi tämligen bra skyddsnät men vi är också ett av få länder i världen som erbjuder ett sådant brett skydd och vi kan tacka vår lyckliga stjärna att vi har det så pass bra ställt på den punkten. Hur ska människor i andra länder kunna klara detta, när de inte har samma skyddsnät och en stat som tar ansvar för dom och tar hand om dom? Jag befarar att vi kommer se en ökning av psykisk ohälsa och en ökning av självmord, när personer som förlorar allt i form av jobb, sitt företag, sin ekonomiska frihet med mer inte vet vad de ska ta sig till.
Jag vill röra mig ute på stan (sålänge jag är frisk, såklart) och äta på caféer och restauranger, gå och shoppa, kunna gå på bio och museum och på så vis stödja företag och butiker och människor inom dessa branscher, som har fått det så tufft den senaste månaden. Att visa dom att vi andra fortfarande finns där och stöttar dom och deras verksamheter är otroligt viktigt och inger hopp för personal inom dessa områden, för att inte tala om att det faktiskt håller ekonomin igång.
I förra veckan la jag upp ovan bild på min instagram, tagen förrförra helgen i en helt folktom butik. Genast fick jag flera avföljare, få gilla-markeringar och till och med kommentar där en person skrev att jag ska stanna hemma och hålla mig i karantän, stay the fuck home, löd en del av kommentaren. Sedan när blev det okej att ge order och uttala sig så till andra? Ska man behöva tveka inför att posta en bild av sig själv ute bara för att man då kan få hatiska kommentarer? Det känns som att merparten av jordens befolkning slutat tänka rationellt - eller är det bara för att den delen gör sig mest hörda?
Hela samhället är lamslaget av skräcken för smittan och skräcken för ovissheten. Samtidigt är det inte ebola eller något zombievirus vi försöker bekämpa. Självklart ska vi skydda våra äldre och sårbara och göra vad vi kan för att på ett eller annat sätt underlätta för sjukvården. Jag är kluven, det är så mycket man ska göra eller inte ska göra: man ska försöka stanna hemma för att inte riskera att bli sjuk och då belasta sjukvården; samtidigt är det viktigt att man fortsätter konsumera för att stötta ekonomin och företagen och för att kunna stötta vissa branscher krävs det ju faktiskt att man går ut och gör det (exempelvis kaféer, restauranger, småbutiker som inte erbjuder en hemsida där man kan shoppa via etc). Det är okej att gå ut och hitta på sådana aktiviteter sålänge man är frisk - men samtidigt riskerar man då att dömas av andra människor som tycker att alla ska hålla sig instängda hemma. Det är som moment 22.
Samtidigt som jag kan förstå att människor är rädda (särskilt äldre, sjukvårdspersonal och människor inom riskgrupper till exempel) känns det som att det är många som behöver få lite perspektiv på saken. Folk säger sig vara i karantän men har i själva verket valt att isolera sig hemma av fri vilja. Det är inte karantän och det är en förolämpning mot de människor runt om i världen som faktiskt sitter i karantän på grund av smittan eller för att deras lands ledare har beordrat utegångsförbud och karantän - där man inte ens får gå ut för att skaffa sig mat. Karantän är aldrig något man gör av fri vilja - det är något man beordras och där det kan få hemska följder om man bryter mot karantänen.
Media rapporterar nästan uteslutande om alla dåliga nyheter och siffror på hur många som dött eller insjuknat. Det är klart människor blir uppskrämda! Vart är siffrorna över hur många som inte intensivvårdas, siffrorna över hur många som sökt vård för de har Covid-19 och som faktiskt överlever eller inte ens behöver intensivvård? Härom dagen gick jag in på en av kvällstidningarnas hemsidor och började läsa en artikel, som ledde till att jag läste en annan relaterad artikel, som ledde vidare till nästa, och nästa och nästa tills jag kände att det kanske är lika bra att skjuta sig själv i huvudet här och nu för att allt går ju ändå bara utför och mänskligheten är dödsdömd. Sedan vaknade jag upp igen. Men nog blir man deprimerad nog av att följa medias dystra rapportering av coronaviruset. Det är ju tyvärr allt som det rapporteras om nu, det går liksom inte att undvika på något sätt när man känner att nyhetsrapporteringen står en upp i halsen.
Media rapporterar nästan uteslutande om alla dåliga nyheter och siffror på hur många som dött eller insjuknat. Det är klart människor blir uppskrämda! Vart är siffrorna över hur många som inte intensivvårdas, siffrorna över hur många som sökt vård för de har Covid-19 och som faktiskt överlever eller inte ens behöver intensivvård? Härom dagen gick jag in på en av kvällstidningarnas hemsidor och började läsa en artikel, som ledde till att jag läste en annan relaterad artikel, som ledde vidare till nästa, och nästa och nästa tills jag kände att det kanske är lika bra att skjuta sig själv i huvudet här och nu för att allt går ju ändå bara utför och mänskligheten är dödsdömd. Sedan vaknade jag upp igen. Men nog blir man deprimerad nog av att följa medias dystra rapportering av coronaviruset. Det är ju tyvärr allt som det rapporteras om nu, det går liksom inte att undvika på något sätt när man känner att nyhetsrapporteringen står en upp i halsen.
Man råds att hålla sig hemma om man har snuva eller rinnande näsa. Innefattar inte det typ 70% av Sveriges befolkning såhär års? Jag brukar vara snuvig och ha rinnande näsa till och från under november till och med april månad varje säsong. Dels beroende av vädret men även på grund av lättare förkylning (eftersom jag är mer infektionskänslig får jag lättare lindriga förkylningar också). Nu har även pollensäsongen dragit igång vilket innebär att det är sjukt många pollenallergiker som drabbas av snuva, nästäppthet, rinnande näsa och ögon osv.
Tack för att ni läste 💖 Avslutar med lite humor, då det är viktigt med skratt i dessa tider och hoppas ni finner bilderna längst ner i detta inlägg lite roliga. Stay safe and stay sane! 💋
My thoughts on what's going on in society these days
To begin with, I just want to clarify that this blog post is merely a reflection of my thoughts about what's going on in the society today, due to the Covid-19 pandemic, and how I'm handling this crisis. My opinions and thoughts are the ones I currently have and they may come to change, especially in regards to how this whole situation will develop.
How are you guys doing these days - are you confused, scared, feeliing anxious? I hope you're all doing fine, at the very least.
I'm doing well, still working at the office Monday-Friday. Alas, I'm actually happy to come in to my work space every weekday. Anyone else feeling more appreciative about every chance to social interaction that can be made these days?
For my international readers I'd like to share some information about how the Covid-19 situation is being handled in my country, seeing my government is handling the situation a bit differently compared to most other countries in the world. For those of you who don't know, I live in Sweden, in the capitol of Stockholm, up in the Nordic area of Europe.
Sweden has not closed its borders to the outside world. We are not in quarantine in our homes, we're allowed to venture outside as we see fit - as long as we're not unwell! If you feel the slightest bit sick you should stay home and not venture outside. But if you feel healthy and are symptom free, we're allowed to go outside - go to stores, malls, shops, cafés, bars, restaurants etc. Movie theaters and cinemas are closed and a lot of shops have closed or have limited their opening hours. High schools, universities and other educational institutes practise their classes over the internet and most of them are closed physically.
This is how the Swedish government has chosen to handle the situation and from my perspective - I think it's good. I believe it's up to each and every country to make a desicion on how to handle this situation based on their own population, culture, traditions and population rate, among other factors. I'm not saying that Sweden is doing absolutely right - but I'm not convinced that grounding an entire population, putting them in quarantine or prohibit more than two people to interact is the best way either. But only time will tell.
Personally, I won't stay home until the state order us all to quarantine, I'll move freely wherever I see fit (as long as I don't feel sick or unwell!) and try to live my life as normal as possible. To be quarantined would tremendously reduce my psychic well-being and lead me in to depression instead. Of course we should all do what we can to make sure our health care won't collapse under the pressure of Covid-19: I don't go outside if I feel, I don't commute to work by train or bus anymore but rather I take my bicycle. I keep distance to the people I meet, I use hand sanitizer whenever I'm out and about on town and wash my hands til they start cracking and bleeding. I completely agree we should protect our elder and the ones in risk groups and I avoid physical contact or interaction with those I know belong to a risk group.
People are self isolating by choice and calling it "being in quarantine". That's a slap in the face to those people who are in actual quarantine, confined to their homes and not allowed to venture outside even for food. If you choose to stay home, it's a choice. A quarantine is never by choice. I do hope that the lot of these people are joking when they say they're in "quarantine". There are different reasons as to why some Swedes choose to isolate themselves: they belong to a risk group and are afraid to venture outside, or they want to help the health care by staying inside, hence not risk getting infected with the Corona virus.
If you're scared about catching the virus, I think you're doing the right thing to stay home where you feel safe. And those staying home with the hopes of helping the healthcare - I applaud you, it's truly a noble act.
I myself belong to a risk group. Why am I not afraid and why won't I stay home? I hear some of you ask. Well, I'm always at risk to every infection, virus or bacterial, there has ever been and ever will be. I've spent so much time being scared in my life and all it's brought me is mental ill-health. I'm sick of being scared. And this virus isn't nearly enough to spook me, it's not like we're talking about ebola or a zombie virus (trust me, I'll be the first one to self isolate if that happens!).
Alas, the situation in Sweden is far from as bad as it is in many of our neighbouring European countries. We don't have the same infection rate or death rates as, for example, Italy and Spain. We do have a lot of restrictions in Sweden too, but most of them are more like recommendations and pleads to the common sense of humankind. If you wish to know more about how Sweden handle the Covid-19 situation and what recommendations and actions our state is taking, I'd advise you take a look at the Public Health Agency of Sweden here (click!).
A few days ago I published above photo on my instagram. Immediately, I got unfollows, very few likes and comments and even one comment saying I should quarantine and stay home, "stay the fuck home" a piece of the comment read. Has it really come to this? That people are so afraid and so unsympathetic to how other countries are handling this crisis, and how other people might choose to act differently than what's recommended in their own country?
It feels like the whole world is going mad. People act irrational. Well, some of it of course can be explained by fear - fear make you act irrational.
I worry about the situation on our planet, how all of this is going to play out. I'm concerned about the jobs, the economy. In Sweden, we have a pretty good social security system that'll take care of us habitants if we loose our jobs, for example. But we're also one of few countries in the world with this "insurance" for the common people. What about all those humans, who loose everything? What about the homeless people who are condemned to quarantine at home - but have no home - where are they suppose to go? Who will look out for all these people, when their own state won't?
People loose their jobs, their prospects, their hopes, their homes. What I'm scared of, is that the consequences of this pandemic will be far worse and devastating than the actual virus itself.
At the same time I feel torn. There are so much do's and don't's - now you barely know what to do nor what is right or wrong.Should you stay inside, at home, to help prevent the spreading - or, should you go outside and shop locally and support the economy? It's like catch 22.
Thank you for taking the time to read this 💖 I'll end this post by sharing a few laughters in the form of photos and meme's below. Humor is still essential to all of our survival. Keep your spirit up, try to be safe and stay sane!
How are you guys doing these days - are you confused, scared, feeliing anxious? I hope you're all doing fine, at the very least.
I'm doing well, still working at the office Monday-Friday. Alas, I'm actually happy to come in to my work space every weekday. Anyone else feeling more appreciative about every chance to social interaction that can be made these days?
For my international readers I'd like to share some information about how the Covid-19 situation is being handled in my country, seeing my government is handling the situation a bit differently compared to most other countries in the world. For those of you who don't know, I live in Sweden, in the capitol of Stockholm, up in the Nordic area of Europe.
Sweden has not closed its borders to the outside world. We are not in quarantine in our homes, we're allowed to venture outside as we see fit - as long as we're not unwell! If you feel the slightest bit sick you should stay home and not venture outside. But if you feel healthy and are symptom free, we're allowed to go outside - go to stores, malls, shops, cafés, bars, restaurants etc. Movie theaters and cinemas are closed and a lot of shops have closed or have limited their opening hours. High schools, universities and other educational institutes practise their classes over the internet and most of them are closed physically.
This is how the Swedish government has chosen to handle the situation and from my perspective - I think it's good. I believe it's up to each and every country to make a desicion on how to handle this situation based on their own population, culture, traditions and population rate, among other factors. I'm not saying that Sweden is doing absolutely right - but I'm not convinced that grounding an entire population, putting them in quarantine or prohibit more than two people to interact is the best way either. But only time will tell.
Personally, I won't stay home until the state order us all to quarantine, I'll move freely wherever I see fit (as long as I don't feel sick or unwell!) and try to live my life as normal as possible. To be quarantined would tremendously reduce my psychic well-being and lead me in to depression instead. Of course we should all do what we can to make sure our health care won't collapse under the pressure of Covid-19: I don't go outside if I feel, I don't commute to work by train or bus anymore but rather I take my bicycle. I keep distance to the people I meet, I use hand sanitizer whenever I'm out and about on town and wash my hands til they start cracking and bleeding. I completely agree we should protect our elder and the ones in risk groups and I avoid physical contact or interaction with those I know belong to a risk group.
People are self isolating by choice and calling it "being in quarantine". That's a slap in the face to those people who are in actual quarantine, confined to their homes and not allowed to venture outside even for food. If you choose to stay home, it's a choice. A quarantine is never by choice. I do hope that the lot of these people are joking when they say they're in "quarantine". There are different reasons as to why some Swedes choose to isolate themselves: they belong to a risk group and are afraid to venture outside, or they want to help the health care by staying inside, hence not risk getting infected with the Corona virus.
If you're scared about catching the virus, I think you're doing the right thing to stay home where you feel safe. And those staying home with the hopes of helping the healthcare - I applaud you, it's truly a noble act.
I myself belong to a risk group. Why am I not afraid and why won't I stay home? I hear some of you ask. Well, I'm always at risk to every infection, virus or bacterial, there has ever been and ever will be. I've spent so much time being scared in my life and all it's brought me is mental ill-health. I'm sick of being scared. And this virus isn't nearly enough to spook me, it's not like we're talking about ebola or a zombie virus (trust me, I'll be the first one to self isolate if that happens!).
Alas, the situation in Sweden is far from as bad as it is in many of our neighbouring European countries. We don't have the same infection rate or death rates as, for example, Italy and Spain. We do have a lot of restrictions in Sweden too, but most of them are more like recommendations and pleads to the common sense of humankind. If you wish to know more about how Sweden handle the Covid-19 situation and what recommendations and actions our state is taking, I'd advise you take a look at the Public Health Agency of Sweden here (click!).
A few days ago I published above photo on my instagram. Immediately, I got unfollows, very few likes and comments and even one comment saying I should quarantine and stay home, "stay the fuck home" a piece of the comment read. Has it really come to this? That people are so afraid and so unsympathetic to how other countries are handling this crisis, and how other people might choose to act differently than what's recommended in their own country?
It feels like the whole world is going mad. People act irrational. Well, some of it of course can be explained by fear - fear make you act irrational.
I worry about the situation on our planet, how all of this is going to play out. I'm concerned about the jobs, the economy. In Sweden, we have a pretty good social security system that'll take care of us habitants if we loose our jobs, for example. But we're also one of few countries in the world with this "insurance" for the common people. What about all those humans, who loose everything? What about the homeless people who are condemned to quarantine at home - but have no home - where are they suppose to go? Who will look out for all these people, when their own state won't?
People loose their jobs, their prospects, their hopes, their homes. What I'm scared of, is that the consequences of this pandemic will be far worse and devastating than the actual virus itself.
At the same time I feel torn. There are so much do's and don't's - now you barely know what to do nor what is right or wrong.Should you stay inside, at home, to help prevent the spreading - or, should you go outside and shop locally and support the economy? It's like catch 22.
Thank you for taking the time to read this 💖 I'll end this post by sharing a few laughters in the form of photos and meme's below. Humor is still essential to all of our survival. Keep your spirit up, try to be safe and stay sane!
