söndag 30 april 2017

Dressing according to your body and enhance your best shapes


Att klä sig efter sin egen kroppsform och lära sig att framhäva sina bästa sidor är inte alltid det lättaste att komma underfund med. Över de senaste åren har jag lärt mig att bemästra den konsten väldigt väl, om jag får säga det själv.
Jag tänkte därmed nu i ett inlägg dela med mig av mina erfarenheter och tips till de av er läsare som är intresserade! 

Nyckeln till att klä sig efter sin kroppsform och sina former
Utgå från din egen kropp 
Med det menar jag hur din kropp faktiskt ser ut, inte hur du vill att den ska se ut. Det finns inga rätt eller fel kroppsformer här, vi ser alla olika ut. 
Vad gillar du bäst hos dig själv och vad vill du framhäva? Det kan vara axlar, midja, höfter, rumpa, ben till exempel. Var konstruktiv och inte nedlåtande kritisk mot dig själv - här handlar det om att fokusera på vad du faktiskt gillar med din kropp och inte vad du ogillar. Så var snäll mot dig själv <3
Exempelvis är mina bästa drag, enligt mig själv, mina axlar, midja, rumpa och långa ben. Därför fokuserar jag på att finna plagg som klär mig utifrån detta. Ett annat plus för mig är att jag är hyfsat lång, lite längre än vad som är "standardlängd" för den svenska kvinnan (165 cm, jag är 171 cm). Så jag nyttjar det till min fördel också: att hitta plagg som liksom "förlänger" min kroppsform och framhäver att jag är slank. Att tänka utifrån sin längd och vilka plagg som så att säga "passar" ens egen längd är ett annat tips. 
När det kommer till toppar gillar jag sådana som har hög hals (inte nödvändigtvis polotröjor) och 1) antingen långa ärmar då jag har långa armar själv (förut brukade jag hata mina långa "ap-armar" men använder det nu till min fördel och ser mina långa armar som en del av det som bidrar till min långa, slanka kroppsform. Jobba med dig själv, inte mot dig själv!) eller 2) toppar med bara axlar, som alltså framhäver mina egna axlar. Då jag har väldigt breda axlar kan en topp med hög hals eller halterneck hjälpa till att ge en illusion av att man är smalare över axlarna, tack vare skärningen på plagget. 
Ett annat knep att ta till är att "maskera" axlarna så de inte ser lika breda ut, exempelvis genom att bära en topp eller klänning med volanger över axlarna. Här får man dock vara försiktig - olika typer av volanger skapar olika illusioner och slår det fel kan resultatet istället bli att axlarna ser bredare eller fyrkantigare ut. Vilket ju är coolt men kanske inte det intryck man vill skapa med en viss outfit. Så se upp så att inte axlarna stjäl all uppmärksamhet om du egentligen ville lägga fokus på exempelvis din midja. 
För att skapa midja eller framhäva din midja gäller det att använda sig av plagg eller accossearer som markerar midjan. Ett klassiskt gammalt knep är givetvis att sätta ett bälte i midjan, medan ett annat knep kan vara att använda sig av byxor, kjol eller shorts med hög midja och en kjol eller klänning med volanger i midjan eller en såkallad peplumtopp. 

Knepet att dölja 
Inte för att vi ska fokusera på kroppsdelar vi inte gillar här men låt oss erkänna att vi alla har någon kroppsdel vi är mindre förtjusta i och emellanåt kanske vill försöka dölja lite.
Hos mig är det min lilla putmage. En peplumtopp, kjol eller klänning med volanger i midjan är det perfekta plagget om du som jag har komplex för din mage och vill dölja den där lilla putmagen.
Är du större/bredare upptill och smalare nertill (exempelvis med smala höfter, din kroppsform liknar den hos en upp-och-nervänd triangel) kan du skapa balans med hjälp av en utställd eller vippig kjol. Är du däremot som bredast över höftpartiet kanske du istället vill undvika att bära exempelvis en utställd kjol, som på dig med bredare höfter istället lätt kan ge en illusion av att du är större och bredare nertill än vad du är. 

Självklart är det upp till var och en att klä sig hur man vill. Har du kanske breda höfter men vill framhäva dessa så de blir ännu bredare ändå för att du tycker det är snyggt - gör det! Jag säger inte åt er hur ni ska klä er utan dessa är mina generella tips, helt enkelt, för dem av er som vill ha tips och hjälp med vad man ska tänka på när man vill klä sig efter sin kropp. 
Nedan ser ni fler bildexempel på hur jag själv klär mig för att framhäva mina bästa former. 


// To dress according to your own body shape and to create and enhance the best parts of your body isn't always the easiest thing to figure out. Over the last couple of years it's an artform I've come to master fairly well, if I may say so myself. 
In this article, I want to share with you my best tips and advice on the subject. Maybe there is some of you out there who feel a bit lost when it comes to how to dress more "interesting" (in case you like me, a few years back, grown tired of the usual outfits consisting of denim jeans, tee's and sweatshirts) and don't know where to begin. I hope this article will help you out! 

The key to dressing according to your body 
Use your own body when starting off
And by that I mean, look at how your own body is shaped. What it really looks like and not the way you would like it too look. Be honest with yourself and there is no right or wrong kinds of bodies - we are all different and we all have great parts of our body.
What part/parts of your own body do you like the best? Which bodyparts would you like to enhance and put focus on? It could be shoulders, the waistline, hips or legs/part of legs, for example. Be constructive and positive - this isn't about focusing on the parts of your body you don't like but to be positiv and focus on your most loved parts of your body. Be kind to yourself <3 
The parts I like most on my own body are my: shoulders, waist, bum and my long legs. I am also taller than the average Swedish woman (which is 1,65 meters while I am 1,71 meters), something I rather like and use to my advantage whenever I can. Hence, I dress in garments that will enhance my best body parts but also items of clothing that will sorta make me look taller, thinner and elongate me. 
The key when dressing according to your body shape is always to work with your bodyshapes and not against them. Apart from ways of enhancing the parts of your body that you like, there are equaly as many ways to "masque" bodyparts you like less - but we'll get to that.
As for me, when I dress, I like to wear tops with halterneck, polo tops, tops with long sleeves (I myself have very long arms and by wearing a top/sweater with long slim sleeves you enhance the impression of a slim body) or tops with bare shoulders. I myself have pretty broad shoulders but I find it very nice to bare them evenso. 
If you want to create the impression of skimmer shoulders one way of masqueing them is by wearing a top or dress with ruffles on the shoulders. Just make sure the ruffles go all the way over your shoulders. Different kinds of ruffled tops create different illusion so be careful when you choose those ruffles or you might end up with the result of enhancing those broad shoulders instead of what was intended. 
Since I also have a pretty slim waistline and a pretty long upper body I like to put focus on my waistline. An old classic way is to put a belt around your waistline. Another one is wearing high waisted pants, skirts or shorts, a third is to wear a skirt or a dress with ruffles on the waist. 

How to conceal
I know I wrote earlier that we should focus on the parts of our body that we like, but let's be honest here - we all have some part of our body we like less or want to "hide". For me, it's my little pouting tummy. 
A peplum top or a skirt or dress with ruffles on the waistline is the perfect way to masque or hide away that little pouting belly. 
If you are broader on your upper body and have narrow hips (your body is the shape of an triangel with the pointy end downwards) you can create balans between your upper and lower body by wearing an A-lined skirt, for example. 
On the other hand, if you have broad hips you might not want to wear a skirt making your hips look even broader. 

Obviously, each and every one of us decide for themselves how they want to dress. In case you have broad hips bit like to enhance this, making them look even broader, that's what you should do! I'm not telling you guys what dressing right and dressing wrong is. My intention with this post is simply to inspire and give general advice on a matter some of you might not feel very confident about. Some guidelines on what to think of when getting dressed. 
Below are a few examples of mine on how I like to dress according to my body and to enhance and masque my features. 


















tisdag 25 april 2017

That corset belt


Trenden med såkallade "korsett" bälten eller bredare midjebälten med snörning är något som slagit stort den senaste tiden. Gillar ni denna trend? Jag älskar den! 
Först var jag ganska skeptisk och mindes hur det i min vänskapskrets i mitten av tonåren hetsades kring köp av riktiga korsetter för att göra sig "smal" (eller bara för att man tyckte det var "sexigt" - tro mig, det finns inget "sexigt" med att bära en hårt åtsnörd riktig korsett). Och då menar jag sådana korsetter som snöras åt tills du knappt kan andas och det gör ont, sådana som man använde på typ 1700-talet. Jag följde med en vän som skulle köpa en sådan korsett en gång och provade en själv men det var inget för mig. Kände dels inget behov av hetsen med att bli smalare; och att ha ont i revbenen och överkroppen samt andningsbesvär i en hel timme efter att ha burit en korsett i knappt fem minuter kändes milt sagt inte alls lockande...
Iallafall! När jag var ute på stan för ett tag sedan kikade jag i butikerna på några varianter av dessa korsettbälten som ju självfallet är något heeeelt annorlunda mot de riktiga korsetter jag och mina vänner provat i tonåren. Korsettbältet är till för att främja midjan och därmed skapa form (alternativt mer distinkt form om du redan har smal midja). De korsettbälten jag sett är mjuka och sköna, med antingen resår, blixtlås eller snörning eller både och. 
Eftersom jag när jag klär mig jobbar för att framhäva mina egna former (ett separat inlägg om att klä sig efter sina former kommer upp här på bloggen senare i veckan så kika in i helgen om ni vill ha tips!) och älskar att framhäva min hyfsat smala midja blev jag dö kär i ett korsettbälte jag fann inne på Zara! Här ser ni bildresultatet av en look jag skapade i helgen. 
Vill ni själva hitta ett korsettbälte kan jag tipsa om att just Zara har många varianter just nu. Även Cubus, River Island och H&M gör varianter på korsettbälten och alla dessa är prisvärda sådana som kostar mellan 100-300 kronor (billigast är Cubus där ett korsett bält kostar bara 99 kr). 

Jacket - Filippa K / Corset belt - Zara (in store now) / Light grey shirt - Laar Design (bought in Pula, Croatia, last summer) / Velvet over-knee boots - & Other Stories / Denim shorts - Topshop (old) / Sunnies - Ray Ban

// The trend with so called corset belts, or wide belts worn at the waist, has become pretty huge recently. How do you guys like this trend? 
I felt rather skeptic about it in the beginning, remembering how some of my friends in the middle of our teenage stressed about the real deal corsets to create a thinner waistline (and also because they loved the idea of how "sexy" a corset was. Let me tell you - there is nothing sexy about a real corset). I tried one of those real corsets on once in a store to see what the fuss was about. No, nothing for me. To ache and feel pain in your ribs and torso and experiencing dificulties to breath for a whole hour after having worn a real corset for barely five minutes is not something that appeal to me. 
Anyhow! The other week I was out browsing some stores and allowed myself to have a look at the corset belts at Zara and eventually tried one on - and fell in love! These corset belts are nothing like the real deal bad-ass corsets I tried on during my youth - these are soft, some of them with a lot of stretch to them, zippers or lace up or both. 
Since I am all about enhancing my most beloved body shapes (another post regarding how to dress according to your own body features is coming up here on the blog later on this week, so check in during the weekend if you want some tips and advice!) and this corset belt felt and looked great on me I ended up buying it. The pictures in this post is the result of a look I created using my corset belt last weekend. 
If you are on the look-out to buy your own corset belt Zara has a lot of options right now and at good price too. Other clothing stores that sell these kind of belts at a low ranging price (between 100-300 SEK) is Cubus, River Island and H&M (Cubus has the cheapest ones at only 99 SEK). 








söndag 23 april 2017

Sunday-funday


Idag har jag och Pontus varit på en liten mini-utflykt till Drottningholm. Vi vandrade runt ett tag i trädgårdarna vid Drottningholms slott men valde att inte ta någon guidad tur inne i slottet denna gång. Vädret ute var ganska blåsigt och halvklart, ganska kallt, så jag kände inte precis för att promenera runt länge i kylan. 
Istället tog vi oss till ett café på Kärsön. Det blev gulaschsoppa för Pontus del medan jag (som redan ätit lunch hemma innan vi åkte iväg) avnjöt säsongens förmodligen sista semla och en kopp kaffe. 
Ikväll vankas sällskapsspelskväll här hemma! Både Monopol (som jag inte spelat på säkert ett årtionde) och Kasta Gris ska hinnas med! 
Ha en fin kväll kära ni! 


// Today me and Pontus went for a mini excursion to Drottningholm. We walked around in the gardens of Drottningholm castle for a while but decided on not paying entrance to gain access inside the castle itself but come back for that another time. 
Since the weather wasn't optimal for my choise of clothing (pretty windy and cold) we did not walk for long. Instead we went to a local café on the island of Kärsön where Pontus had a late lunch and I settled for a cup of coffee and - probably - the last semla for this season. 
Tonight it's gaming night at our place! It must been a decade since I last played Monopoly so I got really excited when Pontus came home with a new edition of the game yesterday! 
Enjoy your Sunday evening, dear ones! 










lördag 22 april 2017

Weekend "fun"


Hej på er! Kände för att blogga och uppdatera er lite mer "a jour" jämfört med det förra blogginlägget. 
Vad har ni för er idag? Själv har jag sorterat mina kläder, ett evighetslångt projekt, känns det som. När man bor i en liten etta och delar på ynka två garderober med sin sambo så får man liksom alternera sina kläder efter säsong, he he. Nu närmar sig ju vår och sommar så det är hög tid att byta ut höst- och vintergarderoben mot vår- och sommargarderoben samt göra en utrensning av sina kläder. Jag älskar att organisera och sortera bort kläder men kände väl att jag tog mig vatten över huvudet idag. Tillslut gick det iallafall bra, om än det fortfarande är för lite plats för mina kläder. 
Pontus är och handlar och jag chillar just nu på soffan. Bilden ovan är från tidigare i veckan när jag provade en topp och byxor på Monki - snacka om att de fått in mycket fint nu till våren! Blev dock inget inköp denna gång, kände väl att jag behövde gå igenom vad jag hade hemma först. Är det någon mer än jag som upplever att man får typ en helt ny garderob med kläder när man plockar fram vårkläderna igen, ha ha? Såååå mycket färg och lätta material, älskar't! 
Ha en fortsatt trevlig helg, fina ni!
Xx 


// Hiya guys! Felt like doing another post and keep you a bit more "a jour" compared to my last post. 
What are you up to today? As for me, I just sorted out my wardrobe. When you live in a one-room apartment and has to share only two small closets with your boyfriend you need to alternate between you spring/summer and autumn/winter wardrobe. Although April is keeping us on a hold waiting for spring I'm being pretty optimistic here and decided today was the day to put my autumn/winter wardrobe up in the attic and bring out my spring/summer wardrobe. It turned out to be a huge task and now that I'm finally done I couldn't be happier! Anyone else feels like they get an entire new wardrobe when braking in your springwardrobe again, ha ha? I love white and colour for spring and summer. Nothing more boring than black or colorless items of clothing, according to me :) 
The above pic is from earlier this weekend, trying out a top and pants at Monki. Gosh, they really have some pretty seeet new items for spring in-store right now! This set I left on the rack, though - felt like I needed to sort out what kind if clothes I already have at home first. 
Well, have a happy weekend guys, much love,
Xx






The terror attack in Stockholm


Jag tror inte det har undgått någon här i Sverige att vårt vackra land och dess huvudstad, min hemstad och älskade Stockholm, fredagen den 7:e april drabbades av en fruktansvärd terror attack. En kapad lastbil körde Drottninggatan - Stockholms förmodligen mest välbesökta gågata - fram och föraren hade för avsikt att köra på och döda så många som möjligt. 
4 personer - två kvinnor, en man, en 11-årig flicka - och en hund mejades brutalt ner och avled. 15 personer skadades varav 9 allvarligt.
Jag själv var inte på plats när dådet skedde, ingen i min familj och inte heller någon av mina vänner skadades, något man tackar gudarna för i efterhand. Att kunna krama om sina nära och kära efteråt kändes helt plötsligt inte självklart och som en ynnest, eftersom det inte var alla som längre fick den chansen.
Det är relativt ofta som en själv går på Drottninggatan och jag känner mig väldigt hemma på gatan och närliggande områden, något som jag antagligen delar med många, många fler Stockholmare.  Två timmar innan attacken hade jag själv gått på Drottninggatan, lyssnandes på hög musik i hörlurarna. Jag hade inte haft en chans om det som inträffade hade skett två timmar tidigare. Min pappa satt på en av bussarna som blev stoppade på Kungsgatan (en gata som korsar Drottninggatan). Han kom fram till Drottninggatan precis när polisen hade börjat spärra av. Hade han hunnit med en buss tidigare, bara ett par minuter innan, så hade han hamnat mitt i kaoset. Måndagen efter terrorattacken tog jag mig in till stan för att besöka platsen för attacken. Jag kände dels att jag ville visa min respekt för alla offren, ta mig tiden att ordentligt tänka igenom det som hänt på plats - men även för att jag kände att jag behövde få någon form av "avslut", om man kan kalla det så, på denna händelse som ändå fått mig att må otroligt dåligt och ligga sömnlös under ett par nätter. Jag tycker också det är viktigt att visa att man inte är rädd, att livet ska få fortsätta, att jag på något vis ville hylla livet, friheten och minnet av alla offer, genom att ge mig ut på gatorna och bege mig till platsen där det hände. 
Men det var tufft. Jättejobbigt. Jag gick Drottninggatan fram från korsningen vid Kungsgatan. Stannade vid varje plats där ett berg av blommor, ljus, gosedjur och brev rests till minne av varje person som dödats - även en minnesplats där hunden Iggy dog var rest. Det tycker jag är viktigt - alla liv spelar roll. Alla liv ska minnas, respekteras och hyllas. 
Redan vid den första platsen, där den 11-åriga flickan Ebba dog, brast jag ut i tårar. Det kändes så overkligt och hemskt - ett oskyldigt liv avslutades här. En människa drog sitt sista andetag här. Helt i onödan. 
Jag hade tagit med mig Roffe in till stan. Han var först mest intresserad av att titta på alla människor och många av de andra hundarna, att nosa på blommorna. Otroligt nog verkade han uppfatta stämningen som rådde på Drottninggatan och uppförde sig exemplariskt. När jag började gråta tittade han på mig och började sedan hoppa på baktassarna för att tala om att han ville bli upplyft och han slickade sedan bort mina tårar. Ju längre vi gick på Drottninggatan och ju närmare vi kom Åhléns City desto mer människor blev det. Jag bar Roffe som tillslut började skaka och ylandes "gråta" i min famn. När vi kom fram till det enorma blomarrangemanget vid Åhléns city slutade han tvärt. Han tittade på alla människor, satte sig ner och tittade ut över blommorna och var helt tyst. Som om han förstod. En gatukör sjöng sånger och folk stämde in. Plötsligt blev det liksom lite lättare, det kändes som att vi alla var "en" - jag förstår om det låter klyschigt, men så kändes det verkligen. Folk respekterade varandra, sökte ögonkontakt och log mot varandra. Flera stycken kom fram och klappade på Roffe och han slickade alla i ansiktet om han kunde - men viftade inte på svansen. Det var verkligen som att han själv var väldigt nerstämd. Han måste verkligen ha uppfattat stämningen. 
Det var många barn som la blommor, folk som gick fram och kramade poliserna som stod på plats. Ambulanspersonal fanns också på plats och pratade med de människor som kom fram och ville prata. Det kändes ändå skönt att se folk le. 
Det är alltid lika hemskt när oskyldiga människor faller offer, oavsett om det är på grund av krig, terrorattack, en olycka - men självfallet blir det mer påtagligt när det händer så nära ens eget hem. 
Jag är inte rädd, men jag förstår de som är det. Jag åker tunnelbana, buss, rör mig inne i stan som vanligt. För som så många andra sagt före mig - vi kan aldrig låta rädsla och terrorn vinna över oss. Hylla glädjen, även i svåra tider - hylla livet och friheten och kom ihåg att vara vänliga och ta hand om varandra <3


// I don't believe that anyone in Sweden hasn't heard about the terror attack that took place in Stockholm two weeks ago, on Friday the 7th of April. A sole perpetrator hijacked a truck and drove it down the street of Drottninggatan - one of Stockholms largest and most frequently visited pedestrian shopping street - with the intention to kill as many people as possible. 
Four people and one dog were killed: an 11 year-old girl, two women, one man and a rescued street dog named Iggy. The perpetrator also put 15 people in the hospital, 9 of them was severly injured. 
Luckily for me I was not on the street when it happened (nor was any of my family or friends) but I'd been walking along Drottninggatan two hours earlier, listening to loud music through my phone. I wouldn't have stand a chance if what happened would have happened two hours earlier. 
My dad was actually on one of the buses that got pulled over by the police. If he were to catch one bus earlier, just minutes earlier, he would have got caught up in the middle of it.
It feels so surreal, even though many of us Sweeds did suspect a terror deed might happen here in Sweden for a long time. I mean, of course it is horrible watching all the terror around the world, I felt the pain inside me when the terror deeds in Paris, Nice, Berlin and Moscow took place, and of course in London and USA before that. But you really couldn't prepare yourself that it would come to Stockholm and it runs deeper inside you, the pain, when it happens so close to home.
The first weekday afterwards, on Monday, I took the metro in to the city. I wanted to pay my respects, so to speak, to the victims of this gruesome terror attack. To sort of give them acknowledgment, to honour them, show them and their close ones my support. But also, I felt like I needed some kind of closure to the event that happened. And, to show that I was not afraid of going on with my life; to ride the metro or the bus, to walk in the middle of the city and be out and about despite what'd happened. I walked along Drottninggatan, a street I'd been walking along countless of times before. But this time it felt different. There was a sadness in the air. But also some kind of respect and determination. 
I brought the puppy, Roffe, along with me. At first, he was very much interested in all the people and dogs, to smell the streets and the flowers. But when we stopped by the first memorial place, a mountain made up by flowers, candles, stuffed animals and letters for the little 11 year-old girl Ebba, I started to cry and Roffe noticed this. 
Standing there, looking down on the street, knowing that a life actually ended there, and how pointless it was, got to much and I couldn't hold my tears back. After that, I cried almost all the way along Drottninggatan. Roffe shaped up, jumped at me and I picked him up and he actually started to howl in my arms, as if he too was crying. I think he could sense the atmosphere on Drottninggatan and when we reached the biggest memorial place next to the warehouse of Åhléns and I put Roffe down on the ground, he sat down and just overlooked all the flowers and burning candles, completly silent.
Doing this walk along Drottninggatan felt incredibly hard but like I said, necesary for me. And I'm not afraid. Because we all have eachother. And we need to remember that, and to take care of eachother. Remember to spread love, and no hate <3