Gränser

Måste börja med ett rätt tråkigt, negativt inlägg, men känner att jag måste få skriva av mig! 

Det känns som att jag är för snäll ibland. Jag har mina gränser med, men är rätt bra på att tänja på dem, på att ge efter. Fick höra idag att jag "är för snäll". Så nu blir det väl ändring på det! 

Det är inte okej att trampa på mig! Jag blir himla less, för att inte tala om hur ledsen och besviken jag blir. Idag fick en av de som jag kallar för en av mina absolut närmsta vänner mig att börja gråta. Det är inte ok! Överhuvudtaget så är det inte okej att behandla någon annan människa så! Och det värsta är att jag har flera sådana vänner. Som inte håller sitt ord, vad de lovat, som gör en osäker, som man tror älskar en, men sedan tvivlar - för de ställer in i nio av tio fallen när man ska ses, ibland så lite som tio minuter innan, eller flyttar hela tiden fram, eller svarar helt enkelt inte när man frågar om de vill ses eller ringer och undrar vart de har tagit vägen! 

Så, om ni läser detta - nu vet ni hur jag känner. Är för jäkla konflikträdd, orkar inte alltid ta det face2face, ibland är det inte värt den energin att förklara hur sårad jag verkligen blir. För jag blir så himla, jävla ledsen att mina ord inte ens kan förklara! Det skapar en sådan osäkerhet, för att inte tala om osäkerhet på vänskapsrelationen! Och en dag kanske mitt förtroende blir så pass sviket att den där vänskapsrelationen inte går att hålla kvar längre. Skittrist!