På dagens agenda

Usch sån tråkig går dag! 

Har varit ute och övningskört med pappa, måste börja plugga körkortsteori nu...

Ska i alla fall förgylla denna trista dag med biomys ikväll! Denna film ska jag se: 

 

Tillsammans med min fina Natalia, vi ska sitta ochy dregla över Daniel Craig, yummie! ;) Tycker de senste Bond-filmerna med ovan nämnd man är såååå mycket bättre än alla de tidigare Bond-filmerna och Bond-skådespelarna, allt äckligt cheesy som á la Sean Connery och Pierce Brosnan är liksom bortplockat, tack gode gud! Nya Bond är ju mycket råare och rakt på sak... och sexigare...

Uppdaterar mer senare!  

 

Teknik-freak?

Jag ser inte mig själv som någon större teknik-nörd - faktum är att jag inte kunde ett skvatt angående teknik innan jag började på mitt nuvarande jobb - men alltså... vad  jag vill ha den nya on-demand digitalboxen Pace DiT8030/13! 

Blev typ helt kär i den när vi hade utbildning igår på jobbet! (Vi ska ju supportera den nu när vi så småningom relanserar on-demand tjänsten tillsammans med den boxen). 

Blev helt såld! Så himla lättförståelig, enkel att navigera i och så många bra funktioner! Försökte sälja in den här hemma:

Mamma: "Det är en box."
Jag: "Det är MER än en box!" (familjen dör av skratt medans jag listar allt som är bra med Pace:en)
Mamma: "De borde sätta dig på säljavdelningen på det där jobbet" 

Så, nu vet ni vad ni ska ge mig i julklapp! ;) 

Main Theme

Som de som följt den här bloggen vet, så bara älskar jag "Game of Thrones". Theme-sången ger mig typ rysningar, så sjukt bra... Sen finns det ju en lite roligare version av den: en katt som jamar introt. 

Lillasyrran började nynna på den förut, tillslut satt vi båda i soffan och "jamade" melodin tillsammans för att sedan börja asgarva åt oss själva. En stund senare hör man mamma från soffan: "Mjau-mjau, mjau-mjau-mjau-mjau-mjuaj-mjua"... Ja, vi är lite speciella i min familj... 

För er som är intresserade av hur introt verkligen går hittar ni det här!

Statement-piece

Nämnde i ett tidigare inlägg för ett bra tag sedan att min mamma hittat ett halsband i sin byrå. Hon har verkligen sina gömmor, man blir alltid lika fascinerad över godbitarna hon glömt bort men sedan "hittar"... Älskar verkligen det här halsbandet!

Tyvärr så har hon ju glömt var hon köpt/fått halsbandet från, vad det är gjort av för material, men hon tror att det är från 1920-talet.

Dagens citat

 

För uppblåst ego

Jaha, vad händer då? 

Jag är hemma sjuk idag, men känner ändå att jag måste hålla mig sysselsatt, för att skingra tankarna... Har kört två maskiner tvätt och handtvättat en del grejer med, tänkte arbeta lite med min roman och med uppföljaren, krypa in i min egna lilla fantasivärld, komma bort från den grå, tråkiga, långsamma vardagen.

Annars då? Haha, en kul grej bara... var ute förra lördagen. Började hemma hos en f.d. kollega, där temat var Snövit. Eftersom det var ett begränsat tema så var det ok att hämta inspiration från nyfilmatiseringen "Snow White and the Huntsman". Så jag tänkte jag skulle klä ut mig till The evil queen, men hade uppenbarligen inte gjort tillräckligt mycket research för fick höra att jag mer liknade något ur "Game of Thrones" (vilket ju inte är helt fel med tanke på att det är min favoritserie, men inte målet med utstyrseln för kvällen), med min vita strutsdun-bolero. 

I alla fall, det var inte det roliga jag skulle berätta... Kvällen slutade på Oxid, där det var en kille som försökte ragga upp mig på dansgolvet. Jeeez, säger jag bara... Det var en snygg kille, så mycket kan jag ge honom. Men herre vad han var puckad, om det ordet ens räcker... Han berättar att han skulle göra en plåtning dagen efter, att han var modell (vilket han mycket väl kan ha varit), men han kunde inte säga för vem det var han skulle göra jobbet. "Ok" sa jag bara, då jag faktiskt inte brydde mig. "Men det är för någon som du känner till, någon stor" tillägger han. "Ok" säger jag bara igen. "Nej, men alltså på riktigt, jag kan inte säga vem det är" svarar han. "Fine" säger jag då. "Fast jag kan verkligen inte det". Nu börjar jag ju undra om killen ens hör vad jag säger, om han uppfattar ointresset i min ton. Då börjar han plötsligt knäppa upp skjortan och ha sig, tar min hand och styrker med den över sitt bröst, pekar på en bröstet, knuffar bort mig och drar till sig mig igen och fram och tillbaka och ska gnida sig mot mig!? 

Allt jag minns att jag tänker är: "Okej, så du är tränad och har magmuskler? Ja, det har väl var och varannan idag. Wow, så du har en tatuering på bröstet? Ja, den var ju jävligt ful! Så du säger att du är modell och tror uppenbarligen att du är cool och att alla tjejer vill ha dig? Spydde precis lite i min mun... Stackars sate, det finns så himla mycket snyggare, sexigare riktiga män som inte försöker köra upp sitt självförtroende tillsammans med sin kuk i en kvinnas ansikte". På riktigt, killen var ju ett skämt. Det mest patetiska var att han trodde att jag ville gå hem med honom och när han väl fatta att jag absolut inte skulle det, tappade ansiktet, blev skitförbannad och gick sin väg. Han var dock riktigt rolig att iaktta och studera, hans fåniga beteende och försök att imponera. Så jag fick mig i alla fall ett riktigt gott skratt. 

Killar med för uppblåst ego, för mycket självförtroende och som tar sig själva på för stort allvar är aldrig något att ha. Ödmjukhet, humor och att våga bjuda på sig själv är mer uppskattat! 

Inför festen i lördags; bar en smaragdgrön klänning och hade lockat hår, minus glasögonen.

...

Är det möjligt att bli så mentalt utmattad att man blir fysiskt sjuk?